nu.


Repetitionsperioden är klar och pjäsen spelas...efter 164 timmars svett, 10 timmars förvirring, 7 timmars gråt och 48 timmars skakande nervositet känns det overkligt. Overkligt på alla sätt, men framför allt overkligt bra.
Overkligt underbart.

Så nu kan jag för första gången på länge bara vara. Sitta i solen och kramas, jogga till förtjusande flickor och dricka te, läsa det som inte nödvändigtvis borde läsas och bara...

...dansa: långsamt, snabbt, leende, ryckigt eller tätt tätt intill i försommarnatten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0